Okej folks, vi har haft en välbehövd semester men nu är vi back in the bloggarbusiness och det är vi på följande adress:

http://ohdance.blogspot.com

Ses där dååååh! :D

/Ankan & Ania

meh hallå idag känns ju livet nästan lite okej?!?!? det är lite SOLIGT ute och snön håller på att smälta!!! okej kommer väl ta 3 mån innan den försvinner helt men själva KÄNSLAN liksom!! :D:D:D

Eh alltså okej? Orkar inte, jag är hemma sjuk i dag, febrig och dan, det är bäst att jag inte jagar upp mig. Men lordy lord, man vill ju ba dra från den här planeten ibland.

/Ankan

Kul att jag på jobbet (av två olika personer) fått höra att jag hade "fina strumpor" på mig och jag ba mm tack fast det är byxor. Haha.
Har varit hos tandis också, och fixat lagningen som gick sönder för ett år sedan. About time, liksom.
Ganska festligt att jag då jag kommer in i tortyrkammaren inser att min nya tandläkare är en snubbe jag Pite dansar och ler-hånglat med på högstadiet, lol omg haha.
Jag ba eh jaha häjhäj och lät honom för andra gången i mitt liv rota runt i munnen på mig, ehengheheh.
Nä men serri, världens bästa tandis asså!!! Jag råkar ju då vara vad man kan kalla DÖDSRÄDD för tandläkaren (är ju liksom p.g.a. det som jag levt livet med trasig tand i ett helt år) och började typ grina lite där i tortyrstolen då jag satt mig ned och påbörjat nedräkningen till min sista stund som snart kommen skulle vara. Sköterskan blev helt till sig och ba NAAAJ och torkade tårarna på mig med dregelklappen de satt runt halsen på mig (måste de vara i sån där grön, prasslig papp? Jag förknippar det med döden. Vill ha någon lyxig servett i egyptisk bomull, tack.) och tandis ba: "Höj handen till stopp om jag ska pausa med borren". Raringarna!
Fick ju såklart bedövning också, trots att han bara skulle dutta lite här och där med borry i hålet. Jag ba please sedate me! och de ba okok!
Gick p.g.a. detta runt med slapp ansiktshalva och tungan som en död fisk resten av kvälla, men det var det värt! Hade suttit fint med lite lustgas på det också. Vända traumatiseringen till kalas, liksom!

/Ankan

Ps. Helgen var så sjukt värd. Ds.

fuLLA.JPG

En slags lista bara:

1) Hur jag känner att det är jobbigt att man så snabbt kan switcha från älska till hata. Jag förstår inte det där.

2) Att jag gick och köpte en massa godis, kom hem och insåg att det var cigg jag ville ha. Så nu röker jag. Några dagars slarvande är allt som krävs. Fy fan.

3) Det är så lätt att fastna framför dattis istället för att t ex fixa med sitt ännu ganska röriga hem.

4) Livet är så jävla outgrundligt, på gott och ont. Men det var ju inget nytt.

5) Lyssnar på Fiona Apple och tänker att jag vill att hon ska bli min bästiz.

6) Ska ringa Ania och fråga ut henne om dejten/mannen.

7) Frosty the snowman was a jolly, happy soul.

8) Är det 21.00 som är den magiska tidsgränsen för fram till när man får dammsuga utan att typ riskera vräkning?

9) Ändå att jag har världens finaste lägga!!!

10) Nästa helg är det fezt kan ni tro!!! Då kommer Alcazar till Farmään och då jävlar blir det åka av!!!

Okej, jag klev inte upp 05.00, men vem trodde på det, egentligen?

Jag har absolut ingenting att säga annat än att jag nyss ätit tonfisk direkt ur burken = både vidrig och sorglig ursäkt till middag, att jag nu ska dra mig ut i de 24 minusgraderna som råder för att ta en fika med het sportjournalistkvinna (kändes jobbigt att alls behöva skriva dit "kvinna", men annars hade ni alla förutsatt att det var en man vi pratade om, sorgligt men sant) och sedan, FINALLY, städa undan det sista i mitt post-omtapetseringsstök!!! (Smilgrops-handy man fixade upp stringhylla + vägglampa på ingen tid alls igår kväll och jag ba gagagaga *älskar handy men*, och glädjerunkar nu över hur fint det blev! :D :D :D)

Pözz häj,
Ankan

tvättar, dricker cola zero och lyssnar på följande låt på repeat:

Nu ska jag gå och lägga mig. Har ställt klockan på 05.00 för att testa på livet som "en sådan där människa". Ni vet alla vad jag menar. Jag hoppas att jag kommer att älska det och framförallt att jag kommer klara av att genomföra det, uppstigandet.
Jag kommer i så fall att: duscha min kropp, äta frukost (dvs mackor med brie, min nya passion, samt kaffe), gå ut på stressbefriad morgonpromenad med hunden, göra mig vacker + plocka undan det allra, allra sista i stöket så att läggan är preppad och klar inför eftermiddagen då händig man med smilgropar + slagborr kommer för att hjälpa mig med att sätta upp stuff så som hyllor på väggarna.

Så ja, godnatt då. *believing in self*
/Ankan

Jag har visst en massa att blogga om. EGENTLIGEN. Men det går inte. Det finns så mycket jag vill säga men allt som kommer ur mig är: känslan av att se duschmunstycket sitta tjugo centimeter högre upp än vanligt, ljudet av steg i snön utanför fönstret och porten som slår igen bakom grannarna, att lamslagen av gudvetvad sitta och röka en cigg mitt på golvet i post-tapetseringsstöket, fast man egentligen har slutat. Bara det.

/Ankis

Ps. Men jaha. JAHA!!! Ds.

Ps2. Jag är alltså inte feeling the blues/är depptjej_83 här, även om det kanske verkar så. Det skulle jag väl verkligen inte vilja kalla det. Ja, såattnivet. Ds igen.

Käkade en semla på jobbet idag och kände att jag levde. Närå.

Hade sån jävla bloggpepp igår kväll men blogg.se ville som vanligt förstöra mitt liv på ett eller annat vis och lät mig inte logga in, och här sitter jag nu med: 0 saker att säga.

Åh, mys. Insåg just i detta nu att det inte finns något toalettpapper kvar. Alls. :)

:c

/Ankan

NEJ NU ORKAS DET INTE MER!!! var och kollade på asfin lya häromdan, i nacka. perfekt size, freshness, pris. 2 år. meeeen såklart kom ett "tack för visat intresse men lägenheten är nu uthyrd." JAG PALLAR ICKE MER!!!!! asså den här "tillfälliga" perioden har blivit 4 månader nu och det är inge kul längre. alla mina fina saker ligger i bananlådor och gråter, tillsammans med mina kläder som ligger i resväskor och gråter. tillsammans med min personligt space-sida som i panik kippar efter luft just nu. har typ varit ensam 1 dygn på fyra månader, ränner snart rakt ut i skogen och sätter mig på en sten. och ba sitter där tills det är tyst, ända in i hjärnbarken och ryggmärgen, tills det är så tyst att tystnaden börjar låta. det känns lite som jag rullats in i en snöboll, som bara rullar snabbare och snabbare och blir större, smutsigare och tyngre för varje dag som går och jag vill bara få stopp på den och bryta mig ur den och till exempel hoppa in i en lägenhet, jag ser framför mig ett ljust rum och min nyrenbäddade säng och utanför typ ett lövverk på en björk, genom vilken det strilar solstrålar. det här med bostadslösheten, det är liksom som att mitt liv inte riktigt har börjat än sen jag kom hem från barcelona, som att livet fortfarande är i nåt slags pause-mode. jag behöver få slå rot för att kunna börja växa igen. sen gör ju den vit/grå februarihimlen, kylan, ispucklarna och den brungrå snön saken bättre. hade nog glömt bort hur man står ut oktober-april i det här landet...

terapi jag sysslat med idag: lyssnat på ömsom "like a stone" ömsom "seven nation army live @ hultsfred" med audioslave. på högsta.

och en sak som värmer är att jag ska på en 2nd date med skäggiga mannen imorgon. :D

åh nu känns det redan bättre puss&kram adéu/ania

åh gud mindes just vad jag drömde i natt, låg på en gräsmatta och hånglade med salem al fakir [INSERT KÅTSTÖNSUCK]


gulli.jpg

han var megabra på att kyssas men hade tjej fast vi kunde typ ej låta bli. bästa drömmen asså OMGGGGG måste faktiskt vara lite lollig sådär som man var när man var 18 och ba ville döda alla som började lyssna på kent -98 när hagnesta hill kom för man hade minsann lyssnat på dem sen första skivan MEN!!!!!!!! MEN!!! alla ba NU I ÅR PGA MELODIFESTIVALEN alla ba *runkar på salem* medans jag typ har runkat på den här lille gobiten sen 2006 när good song kom och allt det hära, jo jag skickade tom ett fanmail på myspace en gång i den vevan (okej skäms lite för det men wtf) och skrev att jag blev så glad av hans musik och han ba svarade att det är det finaste betyget!! *halva inne* SKOJA (alltså om halva inne ej om fanmailet). aja. nu är jag iaf jättekär. hatar att drömma sånt där, då blir man ju jättekär i 100 år efteråt. lider fortfarande lite av sviterna från när jag drömde att jag hånglade med kenny i hellacopters (i en buske. vad är dealen med mina kändis/hångel/grönska-drömmar!?) dvs att jag fortf är lite kär i honom. detta var ca 6 år sen.


kenny.jpg

OKEJ åter till ämnet, sist jag var på strand dansade jag + vän med en bunch lockiga kids, sen tröttnade jag och gick, senare min kompis ba asså det var ju salem al fakirs brorsor (obs ej barnprogramskillen utan andra, han har fler)!!! salem själv kom också sen!!!! och jag ba VA!?!?!?! *typ lika tjurig som på hultan 2000 när jag åkt dit för att se oasis och kommer på typ 21:30 att de börjat spela kl 20 och ba KUTAR hela vägen till stora scenen och får höra sista versen på typ "wonderwall" och sen ba tack och hej!!! går av scenen* obs pratade typ ej mer under hela den festivalen sen för att jag var så sur.

SALEM ALLTSÅ hade han varit 10 (möjligen 20) cm längre hade jag stalkat ner honom fullständigt och bett och bönat på mina bare knees att jag skulle få föda hans barn. plus att hans pappa kan laga kubbe, det har jag sett på halv åtta hos mig, älskar kubbe. en av mina bästa vänner är syrian och hans mamma lagar den gooooodaaaaasteeeeee maten i hela världen och vi brukar få kubbe av henne, ÄLSKAR KUBBE.



annars fick jag en gratis banan av min icakille igen imorse, hehe.

PUSS&KRAM
ADÉU!!!
/ANIA

jamenasså jag jobbar helg. zzzzzzzzzZZZZzzzzzzzzZZZzzzzzzzzzzzzZZZzz men ja whatever, DEJTEN!!! det var SKITTREVLIGT!!! från sekunden vi sågs tills vi skildes åt var det typ inte tyst 1 enda skund och vi avhandlade diverse intressanta (och även en del jävligt ointressanta tex var jag var på klassresa i trean på gymnasiet, men man måste ju MIXA va, vill tex inte vara som paret "konstnärstjej_26" och "kulturman_56" som vi satt i närheten av och ba prata pretentiös jävla dynga hela kvällen)

och tja vi bestämde oss för att ses igen snart. sjukt exciting!! tror typ jag skulle kunna gilla den här mannen (ja, MANNEN han är äldre än mig!!! ca 5 år äldre till och med!! lambmeat släng er i väggen, nu är det dags för MÄN i dess rätta bemärkelse, halleluja!) PÅ RIKTIGT!! omg det här är så spännande. och jag har lovat ankan att släppa in, för som hon säger "berlinmuren revs 1989". och så är det ju. murar och att vara hård är så jävla 00-talet, nu är det dags att leva och älska, ok?!?!

åh gud upptäckte just att jag ovan stavat "pretentiös" "pretAntiös" THE HORROR! fick en liten skämsrysning på rille. ungefär som last week när ankan läste högt ur favoriterna i niotillfems sockervaddsspya, om en tjej som hade "paris i en liten låda" osv, då fick jag helt seriös en sån skämsrysning att jag fick tuppaskinn!! 4 real!! visade ankan tuppaskinnet aka gårhusen aka ståpälsen till och med så hon kan intyga. alltså "ståpäls" måste f.ö. vara det löjligaste ordet jag hört, väldigt gunde svan. gåshud låter väl egentligen finast OM MAN MÅSTE VÄLJA men i min del av sverige säger man tuppaskinn så då gör jag det.

ja asså livet, vad gör man? igår på min lediga dag gick jag ner till södertappen och tyckte det var en bra idé att lämna blod på bakfyllan. fast jag frågade faktiskt den otroligt gullia kvinnan som tog hand om mig, och hon sa att det var okej om man drack 2 öl kl 21 dagen innan. fast jag drack väl typ 4 st, den sista kl 00:30. en som var 9%ig. oopsie. kanske nån stackare ligger och blir full på operationsbordet i detta nu!??! dunno. jag måste nog bli nurse, har sån sjuk dragning till ALLT som har med sjukvård att göra, tycker nålen size "stoppnål" är "cool" liksom. och alla på blodcentraler är alltig SÅ HIMLA GULLIA och typ behandlar en som nån superhjälte, daltar och gullar och trugar på en mackor och kakor och festisar och kaffe (både innan och efter) tittar på en med bekymrade ögon och säger "hur går det? mår du bra?" när man ligger där och chillar med stoppnålen i armen. varpå jag ville säga eh asså jag vet att jag ser ut som walking anemia (citat kaia?), beror ej på blodet som rinner ur mig och ligger och guppar på en liten gungbräda, beror på vinter+bakfylla och inget smink. sen efteråt i alla fall bär de typ ut en på en kungastol och i väntrummet står en hyllningsorkester och ett gäng cheerleaders med pompoms och så skjuter de raketer och så kommer kungen fram och tar en i handen och sen får man välja en present. jag valde två snajdiga vinglas och fick en tygkasse (så jag även kan skylta på stan om vilken god medborgare jag är) att bära hem dem i så för mig är blodgivning en ren PLEASURE. alltså skojar ej, hade gått en gång i veckan om man fick.

nehejnä, nu ska jag iväg och kräkas litegrann då kollegan precis bakom fick för sig det var en god idé att hugga in på en kebab här inne i kontorslandskapet.

PUSS ADÉU / ANIA

Det finns en man i den här stan som heter Ingemar. Han är inte så gammal, kanske 35, men ser äldre ut. Kutryggig och skäggig ser jag honom ibland älga gatorna fram, huvudet nedsänkt mot snålblåst och snörök.
Den här Ingemar var vän med en av mina barndomsvänners storebror. De hängde tillsammans inne på storebrorsans rum och lyssnade på metal och skrek UT!!! då jag och min kompis smög oss in för att sno högstadiets skolkatalog eller för att kanske, kanske lyckas få lite värdefull stereotid och lyssna på Michael Jackson eller Roxette.
Det slutade nästan alltid med att vi tjutande och på halkiga tubsockor fick springa tillbaka till min väns rum där vi sedan smed planer för hur vi skulle lyckas stjäla deras snus eller gillra någon slags fälla där vi skulle fånga killarna och vinna vår heder åter, men det slutade nog för det mesta med att vi blandade alldeles för stark O'Boy och låg på golvet framför teven och tittade på Lilla huset på prärien.
En dag efter att vi, som vanligt, blivit utsparkade drog vi oss tillbaka till min kompis rum, den här gången för att rita. Djupt försjunken i mitt blir jag efter ett tag avbruten av ett fniss och min kompis som drar mig i armen. Hon visar mig sitt block, litet och rosa med linjerade blad. Där har hon ritat en gris, snyggt och prydligt. Fina linjer, trynet regelbundet runt och jämnt. Jag drömde om att vara lika duktig som henne på att rita men fick alltid höra av alla att jag ritade så fult, ja, jag var tydligen rent ut sagt värdelös på det faktiskt, så jag vågade aldrig ens försöka anstränga mig. Det var enklast att bara hålla med, "Ja, jag är jättedålig på att rita, jag vet".
Hon håller upp blocket med grisen framför sitt ansikte, hennes ögon fyllda av återhållet skratt och hennes näsa fräknig av solen. Grisen har byxor på sig, och ler. Under den har hon textat: "Det var en gång en gris som hette Ingemar.". Vi bryter ihop i en liten hög av skratt på golvet.
Det var en gång en gris som hette Ingemar. Det är vad jag tänker och tyst mumlar för mig själv varje gång jag ser honom, Ingemar, där han ilar gatorna fram med skägget frostbitet och blicken sänkt. Jag tror inte att han alls känner igen mig, men jag ser honom och jag ser ärvda mjukisbyxor, hembakade frallor efter fritids, vem kan gunga högst och fuktig torkskåpsvarm bävernylon, och jag tänker att jag är glad över att det faktiskt finns barndomsminnen som får en att le.

/Anki